The King’s Speech

Nu sitter jag här och väntar på min iPhone som fick fethäng när jag skulle synka den med datorn. Då kan jag ju passa på och blogga om en helt fantastisk film jag såg för ett tag sedan. Den senaste tiden har jag sett ganska mycket film (både nya och gamla) och råkat ut för en hel del mediokra filmer. Det är nog därför jag tittat på gamla klassiker som Alien, Indiana Jones och Mumien eftersom jag vill se något jag åtminstone tyckte var bra.

Vilken var då denna fantastiska film jag såg? Jo, The King’s Speech. Det är inte en film som jag kanske normalt skulle välja att se och än mindre tycka om men vad vore livet utan överraskningar? Det fanns två anledningar till att jag köpte filmen till att börja med och de var:
1. Helena Bonham Carter hade en biroll i filmen och
2. den tog hem många priser under senaste Oscars-galan.
Just Oscars-galan är kanske inte något bra mått på en bra film utifrån mina preferenser men de har kanske mer rätt än fel i alla fall. Den här gången hade de helt rätt.

För er som inte vet så handlar filmen om George VI som får ta över tronen efter sin bror som abdikerar för att gifta sig med en skild amerikanska (och då kan man ju inte vara ”King of England”). Problemet är att den nya kungen stammar svårt och drar sig för offentliga framträdande. I och med att andra världskriget närmar sig behöver engelsmännen en stark och tydllig ledare för att hålla moralen uppe. Drottningen (spelad av en magnifik Helena Bonham Carter) letar upp en talpedagog som arbetar på ett sätt som ingen annan, men han misslyckas aldrig. Mannen (spelade av en annan av mina favoritskådisar – Geoffrey Rush) är en vanlig dödlig men han räds inte den blivande kungen utan jobbar på som han brukar.

Jag blev helt paralyserad av filmen. Den var välgjord och skådespelarna gjorde sitt jobb så bra att inte en gång tvivlade jag på att det verkligen var kung George VI som på något sätt liknade Colin Firth, eller att drottningen hade sådan tur att hon var en kopia av min älskade Helena Bonham Carter. När jag efter ett bra tag med bara halvtaskiga filmer med usla skådespelare råkar hitta en sådan här juvel fattar jag varför jag älskar film! Jag gladdes med dem, led med dem, skattade med dem och sörjde med dem för det här var en film som berörde. I mindre roller hittade vi Harry Potter-känningar (förutom Bonham Carter) som Michael Gambon (som kung George V) och Timothy Spall (som Winston Churchill). Jäklar vilken bra film det här var!

Jag börjar få slut på storslagna ord så nu lämnar jag detta till handlingarna.

Ta hand om er (och se The King’s Speech så snart ni kan)!
/Linda

Frånvaro och HP 7 del II

Nu är jag tillbaka igen! De som försökt komma in på vår webbplats den senaste tiden har märkt att det inte alls funkat och den här gången var det vädret som ställde till det ordentligt! Våra servrar (eller egentligen Surftowns, där vi har vårt webbhotell) blev utsatta för översvämningarna i Köpenhamn för ett par veckor sedan. Det betydde att de behövde flyttas och sedan återställas… Vår webbplats – ankarnet.com – låg nere i en och en halv vecka. Under den tiden hade jag hur mycket som helst jag ville skriva (ja, eller nästan i alla fall) och naturligtvis kommer den inspirationen inte till mig igen. Det är nog ingen förlust men man vet aldrig om det kommer något inlägg om de filmer jag hann se och de böcker jag hann läsa under den perioden.

I går natt var jag på midnattsvisningen av Harry Potter and the Deathly Hallows part 2 tillsammans med 248 andra Potter-fans och det var helt fantastiskt! Att så många människor kunde vara så tysta under så lång tid tillsammans var helt enastående. När jag normalt går på bio retar det gallfeber på mig när folk, mitt i filmen, går ut för att göra gud vet vad. Den här gången var det inte en enda som lämnade biosalongen vilket jag antar berodde på att det var fanatikerna som satt där – få andra skulle gå på en två och en halv timmes film fem över tolv en tisdagsnatt! Vi var hemma igen strax innan tre men jag kunde inte somna med en gång eftersom jag låg och tänkte på filmen.

Det var ett värdigt slut på serien, även om epilogen 19 år senare var onödig, vilket jag även tyckte den var i boken. Filmen hade verkligen allt man kunde önska sig och jag både skrattade och grät en hel del. Jag ska snart gå och se den igen för det känner jag att jag måste.

Just nu sitter jag och tittar på The Fellowship of the Ring – The Extended Version på blu-ray som kom i brevlådan idag.

Jag har snart läst ut Tjockare än vatten av Mark Billingham så det kommer snart ett inlägg om den boken.

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Snart påskledighet

Nu är det inte långt kvar till elevernas, och mitt, påsklov och det känns verkligen på jobbet nu. Alla är lite trötta och ser fram emot att få vara lediga, vilket gör att det ibland är lite högljutt och lite mycket spring mellan lektionerna. Snart är de lediga dock – bara två dagar kvar… : )

Nu ska jag sätta mig i soffan med en stor kopp kaffe och titta på Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1 som låg i brevlådan när jag kom hem. Det är den första filmen av två som avslutar hela serien. Har du missat hela Harry Potter-grejen tycker jag att du ska krypa fram under den sten du befunnit dig det senaste decenniet och åtmonstone läsa böckerna (se även filmerna men efter du läst böckerna annars förstör du hela upplevelsen.

Ha det!
/Linda

Bok nio – The Tales of Beedle the Bard

Nu var det ett tag sedan jag bloggade och det känns som om det var dags att uppdatera nu… Jag gillar att skriva om vad jag läser och vilka filmer jag ser. Det är ett bra sätt att tänka igenom vad jag egentligen tycker om böcker och filmer – det är lätt att bara konsumera dem utan eftertanke.

Nu har jag alltså läst bok nio (vilket betyder att jag ligger lite efter i schemat, men jag är inte särskilt orolig). Jag läste The Tales of Beedle the Bard av J.K. Rowling medan jag satt prov-vakt under engelska-NÄP:ets B-del. Det är en samling av sagor som i trollkarlsvärlden är lika välkända som bröderna Grimms i mugglarvärlden. Om ni läst sista Harry Potter-boken (Harry Potter och Dödsrelikerna) vet ni att Hermione får en bok av Dumbledore. The Tales of Beedle the Bard är den boken. Den är skriven av J.K. Rowling men när man läser den är det Hermiones översättning från runor och det finns fotnoter av både Dumbledore och Rowling i den. Det är lätt att tänka sig att den finns på Hogwarts skolbibliotek och att en kopia på något sätt har hamnat i mugglarvärlden (jag tror inte på riktigt att det finns en värld som befolkas av trollkarlar och häxor, men det hade varit kul om…).

Igår hann jag se två filmer när jag kom hem från jobbet. Den första var The Spiderwick Chronicles och den andra var Beetlejuice (en Tim Burton-film är ALDRIG fel). Spiderwick är en helt ok film om goblins, ogres och älvor och Beetlejuice måste man se för den är en klassiker. Den handlar om vad som händer efter man dött och vilka karaktärer man kan träffa på då. Michael Keaton är kung som Beetlejuice!

Jag vill avsluta med en uppmaning; LÄS MYCKET! Det är ett fantastiskt tidsfördriv and time well spent!

Lev väl!

/Linda