Red Riding Hood

Red Riding Hood är en film av Catherine Hardwicke (som regisserade Twilight) och det är en modern version av Rödluvan och vargen där vargen blivit en varulv som terroriserar en by och rödluvan blivit flickan som två snygga åtråvärda unga män slåss om. Det märks ganska tydligt att Hardwicke gjort film för tonårsflickor innan för här finns alla ingredienser till en pubertetssoppa i värsta form. Många bilder på den sköna flickan med uppspärrade ögon och fuktiga läppar, hintar om sex (men aldrig sex på riktigt!), trånande pojkar som bara vill ha flickan för sig själv och många suktande blickar mellan de som älskar varandra.

Eftersom jag läser mycket och faktiskt också läser böcker för tonåringar (jag måste ju för jobbet men en bra bok är en bra bok vem den än riktar sig till) råkar jag ut för den här sortens kultur även i skriven form. Är det då bra? Nja… jo, kanske… Tonårstjejer älskar antagligen den här filmen och det kan jag förstå. Mystik, varelser med övernaturligar krafter, snygga pojkar och uppoffringar för den sanna kärleken – finns det något bättre än det att drömma sig bort till när man är tonåring. I don’t think so! Hade jag varit 13 år hade jag älskat filmen.

Vad tycker jag nu då, som 35-åring film-, bok-, och datspelsnörd? Filmen får godkänt, helt klart, för jag kände inte att jag slösat bort den tiden det tog att se filmen utan det var skönt med en paus från jobbet som nu tar allt större del av mitt liv. Det som jag tyckte var bäst med filmen var att Gary Oldman hade en roll som en ganska otrevlig präst som kom för att hjälpa byn bli fri från varulvsplågan. Oldman är en stor skådespelare som ibland tar dåliga roller (vilket detta var) men eftersom han är en så skön snubbe kan man förlåta honom för det. Se honom i Det femte elementet där han spelar skurk på ett alldeles utmärkt sätt.

Ha det bra!
/Linda