Red Riding Hood

Red Riding Hood är en film av Catherine Hardwicke (som regisserade Twilight) och det är en modern version av Rödluvan och vargen där vargen blivit en varulv som terroriserar en by och rödluvan blivit flickan som två snygga åtråvärda unga män slåss om. Det märks ganska tydligt att Hardwicke gjort film för tonårsflickor innan för här finns alla ingredienser till en pubertetssoppa i värsta form. Många bilder på den sköna flickan med uppspärrade ögon och fuktiga läppar, hintar om sex (men aldrig sex på riktigt!), trånande pojkar som bara vill ha flickan för sig själv och många suktande blickar mellan de som älskar varandra.

Eftersom jag läser mycket och faktiskt också läser böcker för tonåringar (jag måste ju för jobbet men en bra bok är en bra bok vem den än riktar sig till) råkar jag ut för den här sortens kultur även i skriven form. Är det då bra? Nja… jo, kanske… Tonårstjejer älskar antagligen den här filmen och det kan jag förstå. Mystik, varelser med övernaturligar krafter, snygga pojkar och uppoffringar för den sanna kärleken – finns det något bättre än det att drömma sig bort till när man är tonåring. I don’t think so! Hade jag varit 13 år hade jag älskat filmen.

Vad tycker jag nu då, som 35-åring film-, bok-, och datspelsnörd? Filmen får godkänt, helt klart, för jag kände inte att jag slösat bort den tiden det tog att se filmen utan det var skönt med en paus från jobbet som nu tar allt större del av mitt liv. Det som jag tyckte var bäst med filmen var att Gary Oldman hade en roll som en ganska otrevlig präst som kom för att hjälpa byn bli fri från varulvsplågan. Oldman är en stor skådespelare som ibland tar dåliga roller (vilket detta var) men eftersom han är en så skön snubbe kan man förlåta honom för det. Se honom i Det femte elementet där han spelar skurk på ett alldeles utmärkt sätt.

Ha det bra!
/Linda

Filmserier

Jag trodde att jag nu när jag börjat jobba skulle kunna blogga oftare eftersom rutiner gör att det är lättare att få tid till allt man vill göra, men i och med omorganisationen på jobbet har jag fått ungefär dubbelt så mycket att göra på samma tid som innan. Hur kul som helst – NOT! Jag ska dock försöka blogga lite oftare ändå…

Under en period nu har vi tittat mycket på filmserier. Det började med att vi såg om Twilight, New Moon och Eclispe för ett tag sedan och sen forsatte vi med Indiana Jones, Alien och Mumien. Det är alltid lika kul att se om filmer som man gillar och kanske inte sett på ett tag eftersom det alltid frambringar något minne om hur man själv hade det och hur det var senaste gången man såg den. Ibland tänker jag på hur fantastisk man tyckte filmen var första gången och hur man nu, efter några år, visserligen tycker att den fortfarande är bra, tycker att den i vissa avseenden kanske har blivit lite töntig eller hur man kunde tycka att specialeffekterna var så fantastiska när de nu bara verkar vara amatörmässiga.

Nu ska Niclas snart åka iväg på tre veckor igen (genom jobbet) och jag blir ensam hemma. Jag börjar bli van men det är ganska tråkigt ändå. Det är tur att jag har så fantastiska vänner och familj som tar hand om mig när jag börjar klättra på väggarna. Jag har även en hel del skräckfilmer att se fram emot. Som ni vet så är det något jag gillar starkt och eftersom Niclas inte riktigt går igång på dem som jag så sparar jag dem tills han åker iväg, vilket han gör med jämna mellanrum. Skräckfilmsmaraton är väl egentligen det enda jag ser fram emot när Niclas åker ifrån mig för att jobba utomlands.

Jag återkommer med film- och boktips framöver.

Ha det bra!
/Linda