Svenhammeds journaler

Svenhammeds journaler av Zulmir Bečević är en ungdomsbok som handlar om Svenhammed Muhammed. Han skriver journal, eftersom bara töntar skiver dagbok, och han skriver journal för han är trött på att andra yttrar sig om honom och hans värld, såsom sociologer, journalister och andra med akademisk utbildning. De vet inte vad de talar om så nu ska Svenhammed skriva om hur det verkligen är. I hans journaler får vi läsa om hans familj (hans galna pappa, hans supersmarta lillebror och hans kuvade mamma) , hans vänner (Chino och Mjäll) och om Emilia, den vackraste (och ouppnåligaste) tjejen Svehammed någonsin skådat. Vi får även veta hur han har fått ett så udda namna som Svenhammed – Sven kommer ifrån pappans favoritsocialarbetare och …Hammed är ett släktnamn.

Jag förstår varför detta är en bra bok men jag hade till en början svårt att läsa den eftersom den är skriven så som de talar. Det tog en cirka 30 sidor innan jag vande mig men sedan gick det bra. Omslaget till boken störde mig något så fruktansvärt vilket gjorde att jag hade svårt att ta den på allvar (jag vet att man inte ska döma en bok efter dess yttre – eller någon/något annan/annat heller för den delen men ibland är det svårt). Killen på framsidan ser absolut inte ut som Svenhammed gör i boken vilket var lite förvillande när jag väl började läsa boken. Nu känner jag att jag babblar igen… Killar på högstadiet kan nog tycka detta är en bra bok. Hoppas bara att nästa utgåva har ett annorlunda omslag.

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Att se om filmer

Jag ser gärna om filmer jag tycker är bra. Det är därför jag alltid köper filmer jag vill se istället för att hyra dem. Nu säger säkert någon ”Varför laddar du inte bara ner dem ifrån nätet?”. Jag tillhör den lilla skaran av Internet-användare som tycker att de som gjort filmen eller skrivit musiken som några lägger upp på nätet till gratis nerladdning ska få kredit för det och därför betalar jag hellre för det jag vill ha. Kalla mig gammalmodig, men så är det! Det var dock inte det jag skulle skriva om här…

Jag ser alltså ofta om filmer jag redan sett – det vill säga om de är bra. Sagan om ringen-filmerna kan jag i princip utantill, ett tag kunde jag varenda replik som Sigourney Weaver hade i Aliens och det finns få som kan sjunga med lika bra i alla sångerna i The Nightmare before Christmas. Anledningen att jag ser om filmer är naturligtvis att de är bra (duh…) och att jag är en komplett filmnörd. Ofta har jag film på som ”sällskap” när jag ska göra tråkiga saker som städa, rätt prov och uppsatser eller när det är för tyst här hemma. Ibland blir det dock inte så att jag gör de där sakerna som jag skulle när filmen går för ibland händer det att jag blir väldigt intresserad av filmen. Det kan vara så att jag inte sett filmen på länge och glömt hur bra den var eller så håller jag på med något ytterst tråkigt…

Igår skulle jag rensa och sortera i min garderob eftersom det hade blivit översvämmning där. Jag slog på Matrix som sällskap och efter ett tag hade jag totalfastnat! Jag hade glömt hur brillant bra den filmen var vilket gjorde att städningen tog dubbelt så lång tid. Hade det varit så att jag inte haft tiden att slösa med hade jag stängt av filmen och fått gjort jobbet men jag har lov och ”time to spare”. Har ni inte sett Matrix och dess två uppföljare – Matrix Reloaded och Matrix Revolutions – tycker jag att ni ska lägga de lite drygt sex timmarna som det tar att se filmerna på en skön filmkväll. Ni kommer inte att ångra er. Dock måste man vara lite vrickad för att till fullo förstå dem…

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Buried

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så händer det att det ramlar in filmer lite då och då eftersom jag ofta inte har koll på att filmer jag förbokat kommit till sitt releasedatum. Häromdagen kom det alltså två filmer och igår såg jag den andra – Buried – som handlar om en amerikan som blivit kidnappad och levande begravd i Iraks öken. Han har en tändare och en halvladdad mobiltelefon med sig . Hela filmen utspelar sig i kistan där Paul Conroy ligger och blir mer desperat för varje minut som går. Han har via mobiltelefonen kontakt med kidnapparen och även med de som letar efter honom.

När jag insåg att hela filmen skulle utspela sig i den lilla kistan med bara en skådespelare tänkte jag att kan man verkligen göra en film värd att tittas på med så små resurser. Eftersom jag gillar actionfilm med mycket specialeffekter var jag minst sagt skeptisk. Efteråt var jag lite överraskad faktiskt. Jag kan inte säga att det var en bra film och jag kan inte säga att den var dålig, men den lämnade mig inte oberörd. Regissören hade lyckats hålla tittarna lite på spänn och man var verkligen intresserad av vad som skulle hända Conroy. Se den definitivt!

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Isdraken

Isdraken av Mikael Engström handlar om Mik som har ett trassligt liv i en förort till Stockholm. Hans pappa är alkoholist och hans bror, den enda som Mik känner bryr sig om honom ordentligt, är kriminell. Det går så långt att Mik blir omhänderstagen av det sociala och skickad till Norrlands inland till sin faster. Där trivs han med får inte stanna eftersom han bör bo i en kärnfamilj. Dit han blir skickad är en fruktansvärd plats och han blir tvingad till tungt kroppsarbete och inlåst på nätterna. När han till slut tar sig därifrån blir han genast tillbakaskickad. Hur det går för Mik tycker jag att ni ska ta reda på själva för detta var en ganska bra bok.

Normalt så gillar jag inte böcker om svåra hemförhållanden där någon far illa för jag tycker man hör tillräckligt av sådant på nyheterna men den här boken gillade jag av någon anledning. Jag har svårt att sätta fingret på varför men jag drogs in i boken så jag totalt glömde av omgivningen vilket måste tyda på en bra bok!

Isdrakar är förresten gäddor som Mik drar upp ur den frysta sjön tillsammans med faster Lenas granne Bengt.

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Janis den magnifika

Jag har nu läst den andra boken av de fem som vi igår bestämde oss för att läsa. Vi i det här fallet är svenskalärarna i vår ämnesgrupp på jobbet. Den andra boken var Janis den magnifika av Johanna Nilsson som debuterade med boken Hon går genom tavlan och ut ur bilden 1996. Den har jag läst men tyckte väl inte så mycket om den utan det var bara en bok som man skulle läsa. För ett tag sedan fick jag läsa ett utdrag från en annan bok som hon skrivit – De i utkanten älskande – och när jag fick tag i hela boken var det definitivt en bok jag gillade. För att summera – hon skriver både bra och mindre bra böcker, som de flesta författare.

Janis den magnifika handlar om Janis (som är döpt efter Janis Joplin) som efter en tragedi där hennes bästa vän dör flyr fältet. Hon snor sin brors bil och kör norrut för att se norrskenet. Hon behöver vara fri ett tag för att komma över det som hänt. Emelie, hennes bästa vän, spökar för henne och hon råkar ut en del som man gör man sticker hemifrån, snor en bil och fösöker hitta sig själv igen. Jag gillade boken och nu när jag tänker efter så tror jag att Johanna Nilsson ska hålla sig till att skriva lite kortare böcker. Hennes debut var kanska lång och lite träig att ta sig igenom men de två böckerna jag gillar är kortare och lättare att ta till sig.

Jäklar vad jag babblar… : )

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Semlan och Gordon Pappan med de stora skorna

Tisdagar är vår konferensdag på jobbet (Furubergsskolan i Varberg) och igår hade vi ämnesträff, där vår förträffliga bibliotekarie pratade om några böcker. Det var böcker som finns i klassuppsättning så vi kan läsa dem med våra elever. Det var fem böcker allt som allt och vi bestämde oss i gruppen för att läsa dem. Jag tog med mig fyra av dem hem eftersom jag är inne i en läsperiod just nu och slukar böcker som den värsta bok-draken (…?).

Igår lästa jag alltså Semlan och Gordon Pappan med de stora skorna av Moni Nilsson. Det var en bok för något yngre barn än de jag undervisar men det är ju kul att läsa så jag hade en trevlig stund med den boken. Semlan (ja, hon heter verkligen så) är tolv och ett halvt och det är hon som har pappan med de stora skorna. Hon blir helt plötsligt ett skilsmässobarn och får två ställen att bo på. Pappa flyttar ifrån hennes mamma, in i ett likadant radhus någon gata längre bort. Det är dock spegelvänt vilket vållar en del problem för lillebror till en början. Semlans bästa vän heter Gordon och han är inte riktigt som alla andra, men det bryr han sig inte om och det försöker även Semlan göra.

En trevlig bok för de som är i Semlans ålder, sisådär 12,5.

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

The Last Airbender

Igår damp det ner två filmer i brevlådan. Det händer ganska ofta att jag får hem film när jag inte förväntar mig det eftersom jag förbokar en hel del via Discshop och det är alltid lika kul. Filmerna som kom igår var The Last Airbender och Buried. Eftersom jag var lite trött igår kväll kurade jag ihop mig i sängen och körde igång The Last Airbender.

Jag har förstått att det är ett litet fenomen på Nickelodeon och bygger på serien Avatar: The Last Airbender. Det visste jag inte när jag förbeställde den utan jag tyckte det verkade vara bra effekter och så gillar jag M Night Shyamalan som har regisserat den. Han gör oftast bra filmer.

Vad ska jag då säga om The Last Airbender? Den var helt ok men jag hoppas det kommer fler filmer för den slutade inte riktigt utan det kändes som en första del i en serie. Eftersom jag gillar fantasy var det kul att få stifta bekantskap med en ny värld. I denna värld är de indelade i fyra riken – Luft, Vatten, Jord och Eld. De olika delarna kunde leva i fred så länge det fanns en Avatar som kunde behärska alla fyra element men när han  försvann blev det kaos och Eld började kriga om världsherraväldet. I varje rike fanns det så kallade Benders (eftersom jag inte hade någon text på filmen vet jag inte vad de kan heta på svenska) som kunde böja (?) sitt element efter sin vilja. När Eld började ta för sig av alla andra rikena var det Benders de först tog hand om. Helt plötsligt kommer Avataren tillbaka och med hjälp av två unga syskonen från södra Vattenriket sytartar han ett uppror mot Eld. Låter det krångligt? Det var det inte men jag tycker alltid det är svårt att förklara en helt ny värld utan att säga för mycket om flmen. Det är bättre att ni själv får ta reda på hur det är genom att ni ser filmen.

Effekterna var ganska bra och det var ju därför jag blev intresserad av filmen så där blev jag inte besviken. Det blev jag väl inte av filmen som helhet heller men helt fantastisk var den inte. Sevärd men lämnade inte större avtryck.

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Triangle

Jag såg Triangle innan och det var typ en skräckfilm. Mest var den förbryllande och som alltid när jag ska berätta om filmer som hoppar i tid och rum, med parallella handlingar, blir det lite förvirrat och jag är rädd för att berätta för mycket.

Så jag kommer inte att berätta så mycket förutom att man blev inte så skrämd, men man kände hela tiden av karaktärens skräck och panik över att inte komma loss från den situation hon hamnat i.

Det kommer nog att dröja innan jag ser om den (vilket det ofta gör när det gäller skräckfilmer eftersom en stor del i det hemska är att inte veta vad som händer), men den var klar sevärd och om ni får chansen så se den. Vissa specialeffekter var lite B, speciellt måsarna i början och när de ramlar i vattnet från båten men man kan inte få allt. Skräckfilmers budget brukar inte vara så stor så lite halvtaskiga effekter får man räkna med…

Efter filmen fick jag helt plötsligt en massa energi så jag började städa, vilket inte händer ofta, samtidigt som jag hade Shrek 1-3 på som sällskap. Det funkade riktigt bra och jag fick städat hela sovrummet som såg ut ett bombnedslag. Nu ska jag läsa lite och sedan är det väl dags för sängen.

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Ovanligt

Idag ska jag göra ett lite ovanligt inlägg för det ska inte handla om en bok eller en film utan blir bara lite snack om vad jag gjort idag… Ni får stå ut med några sådana per år och eftersom jag tycker det är kul att blogga kanske det blir fler framöver.

När jag sitter en söndag och inte har något att göra, och Niclas sitter vid datorn och programmerar om vår filmdatabas, är det faktiskt tur att jag tagit med mig lite jobb hem! Inte för att jag tycker att jag borde lägga mer tid på jobbet än jag redan gör men det är skönt att ha gjort undan lite jobb i ”förväg” ibland. Så idag har jag läst igenom alla de dagböcker mina elever har lämnat in (inte för att alla har lämnat in sina än dock). Det var trevlig läsning eftersom mina elever är mycket duktiga skribenter.

Nu när jag känner att jag gjort något nyttigt (det tog ungefär tre och en halv timme att läsa igenom de 36 dagböcker jag hittills fått in) tror jag att jag ska titta på en film. Det får nog bli en skräckfilm eftersom Niclas antagligen vill fortsätta fila på filmdatabasen. Av någon anledning tycker han inte om skräckfilm så jag får oftast titta på den själv vilket jag absolut inte har något emot eftersom det är lättare att bli skrämd då… vilket är hela meningen med skräckfilm. Det får väl blir Triangle som kom med posten i torsdags. Jag berättar om den är något att ha när jag sett den.

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Postcard killers

Idag har vi pratat om bloggar på svenskalektionerna och vi har även tittat på en del av dem, både de stora kända som Kissies, Kenzas och Fokis och de mindre som eleverna själva skriver och vi slängde även ett getöga på denna blogg. Apropå det, varför säger man så? Gick man omkring med getögon i fickorna förr och kastade dem omkring sig? Ska kanske kolla upp det… tillbaka till bloggar! Det verkar vara så att man läser bloggar både för man tycker det är intressant att veta vad folk har för sig och för att de tar upp ett ämne som intresserar, men även för att man blir lite provocerad och fascinerad av människor som Alexandra Nilsson (Kissie).

Nu har jag läst ut en bok till. Ibland går det som hejsan att läsa böcker och ibland blir det nästan inget läst alls men nu är jag alltså inne i en läsande fas igen! Den här gången var det Postcard killers av Liza Marklund och James Patterson. Den handlar om ett seriemördande par som reser runt i Europa och mördar. De skickar vykort till kriminalreportrar innan dådet och sedan efter dödandet skickar de polaroidbilder på brottsplatsen till samma reporter. Detta har de hållit på med ett tag och nu har turen (oturen) kommit till Sverige och Stockholm. Hack i häl på seriemördarna är en amerikansk polis som nu kommer till Sverige och med hjälp av journalisten närmar sig de båda psykopaterna…

Det här ar en underhållande bok – alldeles lagom. Man blev inte särskilt rädd eller upphetsad, men boken var för den skull inte tråkig utan det var en stunds tidsfördriv en regnig eftermiddag när jag för en gångs skull inte hade något att rätta… (men imorgon ska alla elever lämna in sin dagböcker så då är det återigen rättning, rättning, rättning som gäller).

Jag ska försöka bli bättre på att skriva om filmerna jag ser, kanske främst skräckfilmerna som en av mina elever sa idag. Det verkar inte bara vara jag som gillar att bli skrämd…

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda