Bok 37 – Restaurangen vid slutet av universum

Nu har jag ganska mycket att blogga om eftersom det var ett tag sedan sist… Hmmm – jag lovade ju att jag skulle bättra mig. Suck!

Nu till boken jag läste sist – Restaurangen vid slutet av universum av Douglas Adams. Det är andra boken i den sex delar långa trilogin Liftarens guide till galaxen. Det var jättelänge sedan jag läste den sist så det var en härlig känsla att återigen stifta bekantskapen med Ford, Arthur, Zaphod, Trillian och den manodepressiva roboten Marvin. Marvin har alltid varit en av mina absoluta favoriten i serien – han lyckas alltid se den svarta sidan av allt. Då menar jag verkligen den svarta, inte den mörka, för den är alldeles för ljus för Marvin. Han är både tragisk och rolig på samma gång för ingen kan vara så nattsvart hela tiden. Han lyckas rädda Ford, Zaphod och Trillian från två nitiska poliser som försöker arrestera dem efter att de stulit rymdskeppet Hjärtat av guld, genom att koppla ihop sig med polisernas skepp som då begår självmord bara för att slippa prata med den depressiva roboten och samtidigt tar livet av poliserna som är ihopkopplade med honom. Jag garvade länge första gången jag läste det.

Nästa del i triologin heter Livet, universum och allting, men den ska jag nog vänta lite med för jag har precis fått hem tredje delen i HungerspelenRevolt. Nästa inlägg kommer nog att handla om filmen jag såg igår. Skriver om den när jag kommer hem, tror jag.

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Ratchet & Clank

Jag har upptäckt att det är beronedeframkallande att skriva blogg . När jag började skriva tänkte jag bara skriva om böcker jag läst och filmer jag sett, men ju mer jag skriver desto roligare är det. Det är dock ändå så att jag inte vill använda min blogg som någon slags dagbok för vem är egentligen intresserad av att höra hur min dag varit (förutom Niclas hoppas jag)? Hur som helst vill jag gärna blogga för det är kul att sätta ord på det jag går och funderar på, tipsa andra om bra böcker och fantastiska filmer, varna folk för dåliga böcker och skitfilmer och allmänt pladdra på lite. Jag hoppas ni vill fortsätta läsa det jag skriver – det är kul att se att statistiken går upp (och ner ibland). : )

Nu till det som jag skrev i rubriken – Ratchet & Clank. Jag tror jag nämnt denna spelserie innan. Det finns nog sju olika spel i serien och de är alla roliga, andra mer än vissa, men alla är klart underhållande. Idag har Niclas kopplat upp vårt PS2 igen och jag har fått spela Ratchet & Clank 3 en stund. Det är helt och hållet beroende-framkallande och jag glömmer oftast av tiden helt och blir indragen i en kamp mot onskan för att rädda universum. Det är ett fantastiskt spel för någon med en aningens sjuk humor och är du galen nog att anta alla utmaningar kan du fastna för en lång tid framöver…

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

House – säsong 5

Jag har en plan… som Sickan skulle sagt. Det är samma plan som jag hade igår men eftersom annat kom ivägen blev det inte av. Planen är att krypa ner i soffan alternativt sängen och titta på House (säsong 5). Jag ska riktigt frossa i House-avsnitt, dricka kaffe och bara ta det lugnt. Niclas är inte hemma (han är på kurs i Uppsala) och det betyder att jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag ignorerar honom.

Anledningen till att det inte blev av igår är att det ringde en hantverkare (igår!) som ville komma och tapetsera vår hall idag (!), vilket betydde att jag (ensam) skulle flytta undan alla möbler och andra pryttlar som fanns i hallen på nedre och övre våningen. Hur kul som helst… NOT! När sådant händer – att jag måste göra saker jag normalt inte gör hemma – känner jag mig glad och nöjd över att jag fixar det också. Det är inte raketforskning, jag vet, men ändå något jag normalt inte sysslar med och jag fixar det ändå… Hänger ni med? Anyway, känslan av att fixa saker själv är härlig! Jäklar vad jag upprepar mig…

Nu ska jag sluta pladdra!

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Iron Man 2

Då var det dags att skriva om en film igen. Igår såg vi Iron Man 2 och den var så där. Niclas gillade den mer än jag gjorde, men jag är nog lite mer kräsen än vad han är. Jag tyckte filmen var för lik den första, inte handlingsmässigt, men den kändes som en upprepning ändå. Jag vet inte om jag var okoncentrerad eller vad det var men filmen talade inte till mig. Effekterna var bra och det brukar räcka för att jag ska gilla en film, men inte denna gång.

Nu till något annat. Jag har tappat farten i min läsning totalt och som alltid när jag gör det mår jag inte bra. Det är något som fattas och jag får nästan lite ångest av böckerna som ligger på mittt nattduksbord och bara väntar på att bli lästa… men nu låter det lite värre än vad det är. Så illa är det inte men visst känns det jobbigt att vilja läsa men inte riktigt att hinna/orka… Vi får se hur det går, men mitt nyårslöfte ska jag minnsan hålla! Den 17:e december åker jag med Niclas, mamma och pappa till Gran Canaria och då hinner jag läsa. Sist jag var på semester läste jag en bok om dagen…

Jag länkar till filmen även om den inte var så fantastiskt bra.

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Bok 36 – Liftarens guide till galaxen

Då har jag läst bok 36, visserligen en bok jag läst innan men det var så länge sedan. Varje gång jag läser om boken hittar jag någon liten detalj jag missat eller återupptäcker en tokighet jag glömt. Vad härligt det är med litteratur.

Liftarens guide till galaxen, som är första delen av nu sex, är skriven av Douglas Adams och är enligt mig världens bästa bok. Boken börjar med att jorden sprängs i bitar av vogoner för att göra plats för en expressled (typ motorväg) genom rymden. Arthur Dent blir räddad av sin vän Ford Prefect, som visar sig vara från en liten planet i närheten av Betelgeuse och inte från Guilford som han påstått. Det är början på ett rymdäventyr utan motsvarighet. Vissa delar är tokiga, andra fantastiskt roliga och ännu några andra rent ut sagt helt vrickade! Boken är fantastisk men man måste vara lite vrickad själv för att uppskatta den ordentligt.

Genom hela serien, som nu består av sex delar (den sista är skriven av Eoin Colfer), finns Liftarens guide till galaxen som är en liftares bästa vän. Boken är elektronisk och har artiklar på allt som en liftare behöver veta för att klara sig från ena änden av universum till andra. Ford Prefect är anställd för att skriva några av dessa artiklar. Det som utmärker boken och det som gör den mer populär än andra påstådda guider är att den är något billigare än Encyclopedia Galactica och den har orden Ta det lugnt tryckt på omslaget.

Detta är en bok man måste ha läst innan man dör – hela serien naturligtvis – så vänta inte för länge! Nu ska jag börja läsa andra delen, Restaurangen vid slutet av universum.

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Varken bok eller film

Jag tänkte inte skriva om en film eller ens en bok den här gången utan bara be om ursäkt för att jag varit så dålig på att blogga under ett tag. Det har bara inte blivit av plus att jag faktiskt inte läst ut någon bok på länge vilket alltså betyder att jag ligger ordentligt efter i läsandet. Nu testar jag även att blogga från min iPhone vilket inte funkat innan. Kul att jag äntligen kan använda min älskade pryl till allt jag vill! De som känner mig vet att jag är tekniknörd och prylgalen… Fniss… Jag ska försöka skärpa mig angående bloggandet.
Ha det bra och ta hand om er!
/Linda