Film – The Unborn

Igår hade jag en nästan en helt perfekt dag. Jag sov gott och vaknade utvilad (vilket inte händer så ofta…), gick upp, åt frukost, spelade lite, tittade på film och rättade lite prov. Det som gjorde att dagen inte var helt perfekt var att Niclas inte var hemma, men han kommer hem idag!

Filmen jag tittade på var The Unborn, en skräckfilm om en sorts demon som måste ta en kropp i besittning för att kunna beträda vår värld. Skräckfilm tittar jag bara på när jag är ensam hemma och när det är mörkt ute. De flesta jag känner tycker jag är tokig, men jag menar att man tittar på skräckfilm för att bli rädd – precis som man tittar på en komedi för att bli road. Om jag har folk omkring mig eller det är ljust ute är det mycket svårare att bli rädd, vilket gör att när det är dags för skräckisen släcker jag alla ljus (tänder kanske några stearinljus) och kurar upp mig i soffan och bara njuter… Hmmm, jag är kanske lite konstig…

Då till filmen. Anledningen att jag köpte den (jag köper alla filmer jag vill se) var att jag sett en trailer och att Gary Oldman hade en biroll. Oldman är en favoritskådespelare – han var helt fantastisk i Femte Elementet. Som skräckfilm var den helt okej – det var inte så att jag satt och höll andan hela tiden men den utnyttjade detta med att barn besatta av onda andar alltid är läskiga. Den hade lite logiska hål i berättelsen (till exempel hur förklarade de alla döda männsikor vid  excorsismen) men vilka skräckfilmer har inte det. Som vanligt så hade filmen att öppet slut så det går alldeles utmärkt att göra en uppföljare. Ha ni en stund över så är det inte helt bortkastat att se filmen, och jag skulle inte vilja ha den osedd.

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Film – Prince of Persia

Jag har inte hunnit blogga på länge, vilket mina få läsare naturligtvis märkt. Jag har lovat att bli bättre på att skriva om filmer jag ser och nu får jag ju ta tag i det. Igår var det en mycket hektisk dag på jobbet och jag var helt slut när jag kom hem. Det var knappt så att jag orkade lyfta locket till brevlådan men tur var väl att jag tog mig samman och gjorde det för där låg fyra (!) paket från Discshop – jag är helt klart deras bästa kund för i år har jag spenderat nästan 13 000 kronor där… Paketen innehöll Simpsons säsong 13, Legion, Case 39 och Prince of Persia – The Sands of Time. Anledningen att de kom i varsitt paket var att jag förbokat dem vid olika tillfällen.

Nu till filmen jag såg igår. Trött som jag var orkade jag inte mycket utan la mig i soffan och tänkte då titta på en av filmerna. Då hade klockan hunnit bli sex. Jag ville ha en meningslös actionfilm (med meningslös menar jag att man inte behöver tänka) och då verkade Prince of Persia passa in – jag har alltså inte sett den innan. Jag hade inga höga förväntningar utan såg bara fram emot vältränade pojkar och härlig action. Men tji fick väl jag… Filmen var riktigt bra och jag märkte inte att tiden gick utan blev lite chockad när filmen var slut strax efter åtta. Det betyder att jag verkligen gillade filmen – en klart positiv överraskning eftersom jag vet att filmen är baserad på ett spel, ett spel som jag inte är så särskilt förtjust i. Snygga effekter, härliga fighter, en bra story och skådespelare av rang – vad mer kan man önska sig?

Jag ska inte berätta vad den handlar om utan uppmanar bara alla som gillar härliga actionfilmer att se den. Time well spent!

Ta hand om er!
/Linda

Bok 35 – Dödens viskningar

Nu har jag läst den tredje boken om rättsantropologen David Hunter – Dödens viskningar. Boken överraskade mig lite vilket inte händer så ofta. När den närmade sig sitt slut hade jag flera tänkbara kandidater till mördare och inte förrän det stod i klarspråk fattade jag vem det var. Det är härligt med böcker som är lite kluriga utan att bli för otroliga.

Den här gången är Hunter i USA som gäst på universitetet i Tennesse där han studerar lik och deras nedbrytning på en så kallad ”body farm”. Där ligger lik som donerats till forskning och blir utsatta för väder och vind . Forskarna studerar och antecknar för att kunna dra slutsatser när de behöver hjälpa polisen att identifiera och kartlägga olycks- och mordoffer.

Hunters mentor och vän hjälper regelbundet polisen och när ännu ett fall kräver hans uppmärksamhet vill han att Hunter ska hjälpa till och det är början på ett fruktansvärt fall där mördare leker med de som jagar honom.

Även denna bok är klart läsvärd och jag hoppas Simon Beckett ska skriva fler böcker om rättsantropologen David Hunter.

Ha det bra!
/Linda

Bok 34 – Skrivet i eld

Denna bok läste jag ut redan i fredags men glömde helt bort att bokföra den här på bloggen – slarvigt. Här är den i alla fall…

Skrivet i eld är skriven av Simon Beckett och och handlar om rättsantropologen David Hunter (precis som Dödens kemi – se tidigare inlägg). Den här gången har han gått tillbaka till jobbet som rättsantropolog på heltid efter alla hemskheter han råkade ut för i första boken. Han kallas ut till en liten ö i Hebriderna utanför Skottlands kust för att undersöka ett makarbert fynd. En man som var ute med sin hund hittade kvarlevorna efter någon som brunnit upp i ett ödetorp ute i ett skogsparti på ön Runa. David Hunter upptäcker att kvinnan inte dött av en olyckshändelse utan blivit mördad. Han meddelar poliskommissarien på fastlandet, men polisen hinner inte komma ut till ön innan en kraftig storm drar in och omöjliggör en polisiär insats. Hunter, två poliskonstaplar och en pensionerad kommissarie får försöka rädda så mycket som möjligt av brottsplatsen men då börjar det bli komplicerat.

Öborna är misstänksamma mot alla som inte är infödda ölänningar och det blir bara värre när det kommer ut att kvinnan blivit mördad och det antagligen bor en mördare på ön. Hunter och hans mannar råkar ut för både det ena och andra och slutet är en riktig ”cliff hanger”. Jag brukar reta mig till döds på sådana slut men tyckte att detta var ganska snyggt gjort och jag överlevde. : D

Det finns en sak som retar mig lite med både Dödens kemi och Skrivet i eld, men det kan jag inte avslöja för då berättar jag för mycket. Läs boken (böckerna) själv och se om du kan lista ut vad som retar mig.

Ha det bra och ta hand om er!
/Linda

Bok 33 – Finns inte på kartan

Nu när jag sitter här och skriver inlägg efter inlägg på böcker jag läst kommer jag på att jag lovat att även skriva om filmer jag sett. Hur länge sen var det inte jag skrev om en film? Hmmm… Jag ska bli bättre – jag lovar!

Nu till boken jag läst – Finns inte på kartan av Carin Hjulström. Den handlar om en journaliststuderande som ska få sin praktikplats och drömmer om stockholmstidningar men hamnar i mörkaste Småland. Hon gör sig snabbt ovän med de flesta, men lyckas till slut vända det till något positivt. På framsidan av boken finns små omdömen skrivna av journalister som recenserat boken och ett av den lyder som följer; ”Jag skrattade sex gånger på de första 40 sidorna. Det tycker jag är ett väldigt bra betyg”. Det var Magnus Utvik från SVT:S Gomorron Sverige som skrev det. Jag undrar vad på de 40 första sidorna han skrattade åt för de är mest tragiska. Jag funderade faktiskt allvarligt på att lägga av efter ungefär 50 sidor men hade egentligen inget annat för mig så jag fortsatte, vilket var tur. Efter ett tag grep boken tag i mig och jag blev faktiskt lite putt när jag behövde lägga ihop boken för att sova igår utan att ha läst ut den. Jag skrattade dock inte alls under tiden jag läste boken men jag drog definitivt på munnen flera gånger.

Mitt tips till er är att läsa boken. Den är lite seg i början men en trevlig bok efter ett tag. Jag har alltid gillat Carin Hjulström och nu visar det sig att hon kan skriva böcker också (det är dock en sexscen i boken som känns lite som en dålig erotisk novell, men det är alltid kul att upptäcka en ”ny” författare).

Vad jag ska läsa nu vet jag inte. Kanske Simon Beckett eller Roslund & Hellström… Hmmm…

Ta hand om er!
/Linda

Bok 32 – Med gift i blodet

Jag har sagt det innan och jag säger det igen – Val McDermid är en av mina favoritförfattare. Nu läste jag Med gift i blodet som är en deckare med Carol Jordan och Tony Hill. Det är karaktärerna i tv-serien Mord i sinnet. Jag har aldrig tyckt att tv-karaktärererna är som de i boken så jag försöker tänka på böckerna och serien som två separata ting och då blir genast tv-serien bättre. I böckerna är inte Carol Jordan riktigt så cynisk och Tony Hill inte riktigt så förvirrad.

Med gift i blodet börjar med att Tony Hill blir överfallen av en av patienterna på det mentalsjukhus där han jobbar och får i processen ett krossat knä. Han hamnar på sjukhus, blir sängbunden och fullproppad med smärtstillande mediciner. Samtidigt blir en stor fotbollsstjärna, Robbie Bishop, förgiftad med ricin och går en långsam och plågsam död till mötes. Någon planerar även att spränga Bradfield Victorias (stadens stolthet) hemarena. Jordan jobbar på med sina fall och behöver Hills hjälp men vågar inte lita på den eftersom han är halvdrogad stor del av tiden.

Alla McDermids Jordan/Hill böcker är röriga men hon lyckas alltid få ihop det snyggt i slutet och det är nog därför jag är så förtjust i hennes böcker. Denna bok var inget undantag och jag njöt hela tiden. Härlig bok!

Nu ska jag ge mig på en svensk bok – Finns inte på kartan av Carin Hjulström.

Ta hand om er!
/Linda

Bok 31 – Dödens kemi

Jag trodde att jag skulle läsa betydligt mer nu när jag har börjat jobba, men tji fick väl jag… Just nu är det för roligt att jobba igen efter ett långt sommarlov och jag finner mig själv sitta och planera, rätta och jobba vid datorn alldeles för länge när jag kommit hem från jobbet. Visst är det härligt! Jag vill dock läsa också vilket gör att jag blir kluven och lite irriterad över att jag inte gör det i större utsträckning. Börjar jag på något så vill jag gärna avsluta det så fort som möjligt också – därför läser jag gärna ut en bok med detsamma eller sitter och jobbar sent på kvällarna. Finns det någon kurs man kan gå för att lära sig att inte göra klart saker med en gång? Det låter nästan inte som ett problem när jag tänker efter… Hmmm…

Nu har jag läst Dödens kemi av Simon Beckett. Boken köpte jag när jag hade en stund kvar att vänta på en buss och satt i Brunnsparken utan något att göra. Den handlar om allmänläkaren David Hunter som efter att hans fru och dotter dött i en bilolycka vill komma bort ifrån storstaden och tar ett jobb som läkare i den lilla byn Manham i Norfolk. En het sommardag hittar två pojkar, bröder, en död kvinna som har legat ett tag och som därför närmast är en sörja av vätskor och insekter. Någon har haft ihjäl henne på ett mycket brutalt sätt och även lagt till något på kroppen. David Hunter blir inblandad då polisen ber honom om hjälp eftersom han inte bara är läkare utan även något lite mer.

En riktigt härlig engelsk deckare! När boken väl satte sina klor i mig läste jag ut den under lördagen. Visst är det härligt med böcker? Nu läser jag Med gift i blodet av Val McDermid – en favoritförfattare.

Ta hand om er!
/Linda